Nästa fotomodell är lilla trean som precis stängt gapet efter en väsning. Trean har glömt bort att han varit hanterbar och är just nu den som väser mest av dem alla...
Så svartvit som stolt visar upp sin egenhändigt skapade leksak - tillika min före detta hushållspappersrulle... Notera trean inne i hörnet, med de gula monsterögonen som speglar sig i golvet...
Svartvit, som varit den mest människofientliga av dem alla funderar på att bjuda in mig i leken. Eller kanske är det Boric som är den inbjudna - senast Boric var med in i köket så började svartvit leka med en leksaksmus (den syns nästan i stolsbensvirrvarret) på så vis att det var "peta peta" och sedan en blick mot oss, så "peta peta" och en till blick mot oss, följt av att svartvit tog upp musen i munnen och jonglerade lite för att sedan titta på oss igen... Ungefär då tröttnade Boric på att vara socialarbetare, klev ner ur min famn, gick fram till köksdörren och berättade att han minsann ville ut i resten av lägenheten... Han vill leka med minimonstren men är samtidigt väldigt fundersam på vad de är för några typer.
Såhär ser paddisen ut när hon inte väser... (ja, jag VET att det är en massa sand med på bilden, men monstren tycker faktiskt om att bygga i sandlådan och då blir det byggnadsrester lite varstans)
En till "trean goes platt"-bild... Lillkillen är inte helt övertygad om att det här med kameror och folk är med på hans gröna lista. Häftigt hur mycket som ändå har hänt på ett par veckor. Först var paddisen och svartvit matta och sträva i pälsen och redan efter en knapp vecka, när trean kom in, märktes det skillnad på de båda första. Framförallt jämfört med trean som då var den matta och sträva. Nu är de blanka, mjuka och fina allihop - säger jag som knappt har rört vid dem, men ändå! :-)
No comments:
Post a Comment