Idag har jag "petat" på båda minimonstren utan explosion som påföljd. Att kalla det hela för att klappa är lite överdriget, därav petandet. De låg i "våningssäng" bakom diskstället och jag sträckte in armen bakvägen och rörde dem på ryggarna. Tror båda misstänkte det andra minimonstret eftersom de låg intill varandra och således var det ingen av dem som surade ihop på mig. :-)
Så har just paddisen för första gången ätit när jag är i köket. Den godsak som inte ens hon lyckades motstå min närvaro till trots var icas tunna skivor rökt kalkon. Väs-väs sa hon när handen kom i närheten för att ge några småbitar, men när bitarna väl låg framför henne så slukade hon dem kvickare än snabbt. Likaså gjorde svartvit, så nu kan vi konstatera att whiskasgodisarna är nerpetade ett steg på favoritskalan av kalkonen.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment