Funny på picnic i köket...

Åh, NU skulle jag verkligen ha haft kamera med mig in i köket... Bestämde mig för att testa om Boriceffekten fungerar även med Funny och serverade helt enkelt damen hennes middag i köket. Svartvits nyfikenhet vaknade till liv och lillkissen smöööööög saaaaaakta fram emot Funny som mumsade i sig sin mat med god aptit. När minimonstret var bara nån halvmeter iväg (eller snarare hade passerat oss och traskat lite till mot den stängda köksdörren) så blev Funny sådär jättespontant en Sir Väs vilket resulterade i att svartvit väste vilket resulterade i att Funny väste och samtidigt skulle ta sig ut genom den stängda dörren... Här var jag tvungen att röra mig för att öppna dörren och släppa ut Funny och då stack svartvit med svans modell flaskborste och väsningar som fick Funnys att blekna skuttandes till andra sidan köket medan Funny försökte pressa sig ut genom dörröppningen nästan innan jag ens öppnat dörren. Jaja, då vet jag att mina katter är ganska fega när det kommer till skarpt läge och att svartvit är övernyfiken av sig. :-)

Long time no see!

Det har varit en påfallande brist på nya bilduppdateringar här ett tag, så här kommer det desto fler... Vi börjar med en bild på paddisen som tycker att både jag och kameran ska fara dit pepparn växer - förutsatt att det är långt ifrån henne...

Nästa fotomodell är lilla trean som precis stängt gapet efter en väsning. Trean har glömt bort att han varit hanterbar och är just nu den som väser mest av dem alla...

Så svartvit som stolt visar upp sin egenhändigt skapade leksak - tillika min före detta hushållspappersrulle... Notera trean inne i hörnet, med de gula monsterögonen som speglar sig i golvet...

Svartvit, som varit den mest människofientliga av dem alla funderar på att bjuda in mig i leken. Eller kanske är det Boric som är den inbjudna - senast Boric var med in i köket så började svartvit leka med en leksaksmus (den syns nästan i stolsbensvirrvarret) på så vis att det var "peta peta" och sedan en blick mot oss, så "peta peta" och en till blick mot oss, följt av att svartvit tog upp musen i munnen och jonglerade lite för att sedan titta på oss igen... Ungefär då tröttnade Boric på att vara socialarbetare, klev ner ur min famn, gick fram till köksdörren och berättade att han minsann ville ut i resten av lägenheten... Han vill leka med minimonstren men är samtidigt väldigt fundersam på vad de är för några typer.

Såhär ser paddisen ut när hon inte väser... (ja, jag VET att det är en massa sand med på bilden, men monstren tycker faktiskt om att bygga i sandlådan och då blir det byggnadsrester lite varstans)

En till "trean goes platt"-bild... Lillkillen är inte helt övertygad om att det här med kameror och folk är med på hans gröna lista. Häftigt hur mycket som ändå har hänt på ett par veckor. Först var paddisen och svartvit matta och sträva i pälsen och redan efter en knapp vecka, när trean kom in, märktes det skillnad på de båda första. Framförallt jämfört med trean som då var den matta och sträva. Nu är de blanka, mjuka och fina allihop - säger jag som knappt har rört vid dem, men ändå! :-)

Detta har hänt:

Sammanfattningsuppdatering för de senaste dagarna.
* E har kikat på minimonstren och konstaterat att trean är en kille. Paddisen misstänks av färgtekniska skäl vara tjej medan svartvit ber samtliga inblandade fara till något mycket varmt ställe istället för att försöka peta på kissen i fråga.
* Trean är klappbar även utan handskar medan de båda andra hoppar ur skinnet när man försöker röra vid dem.
* Svartvit kan dock tänka sig att vara inblandad med Boric, då ett Boricbesök i köket häromdagen resulterade i att svartvit både kom gående emot mig och famn-katten Boric (notera gående, i motsats till svartvits vanliga sipprande rörelsemönster med folk i närheten) och dessutom spann på värsta motorsågsvis. Synd bara att svartvit tänker vara så omedgörlig när det gäller mänsklig kontakt, kunde jag bara få monstren avmaskade och vaccinerade kunde de få leka med Boric "på riktigt" sedan!
* I övrigt intet nytt i det väsande köket.

Kattklapparen!

Nu är minimonstren i alla fall rejält överlistade - jag har precis klappat dem alla, både länge och väl. Först skyddsutrustning på: långärmströja och tjockaste skinnhandskarna som finns i denna lägenhet. Så klappning av katter... Trean låg på fönsterbrädan och väste sådär klädsamt som den lärt sig av de båda andra, men att bli klappad var visst relativt ok, liksom att bli kliad under hakan. Svartvit och paddisen lekte våningssäng bakom diskstället (svartvit överst) och där fick jag ta "bakvägen" och klappa från andra hållet av diskstället. Även där ett gäng väsningar, men klappandet gick hyffsat med båda två. :-) Nu blir detta taktiken för ett tag så får vi se hur det utvecklar sig sedan. :-)

Var hälsad, tvåbening!

Såhär såg det ut i ena vattenskålen i köket i morse - minimonstrens välkomsthälsning till sin matpåfyllare...

Bildbombning - svartvit

Bildbombning - trean

Bildbombning - paddisen

Busmonster

Så länge jag inte är i rörelse här hemma är minimonstren nu som vilka kattungar som helst, leker och busar. Inatt blev jag väckt av skumma ljud som jag till sist insåg var just lekande minimonster - det for pingisbollar och pingelbollar över hela köket. Så snart jag kikar in leker de "fryyyys" och stelnar till på något av sina gömställen och nu har dessutom paddisen blivit en riktig väsare. Misstänker att hon surar ihop över att jag kommer in och avbryter leken...

Kattklappning! :-)

Idag har jag fått klappa två av monstren: paddisen och trean. Trean accepterar det hela ganska rakt av och gick också att lyfta när jag testade det, medan paddisen väser lite klädsamt när man rör henne. Svartvit har jag inte ens testat att röra, då den har varit på egen hand i stort sett alla gånger jag varit i köket idag och då är det lilla monstret lite extra surigt. Nu nyss när jag var in och hälsade dem gonatt så låg iofs paddisen och svartvit och spanade bakom transportburen, men då började båda väsa åt mig, så då var det inte riktigt läge att göra något annat än muta med kalkon. Någon av de små ligisterna har under kvällen bestämt sig för att matskålar, det är sådana som ska vara tomma, medan maten ska vara utspridd över hela köket. Så nu är de tillbaka där de var första dagarna, att de får äta direkt från golvet tills dess att det torrfoder de har spridit ut är slut. Måste fnura på hur jag ska få framförallt svartvit så hanterbar att jag kan avmaska dem, trean är det inga som helst problem med och jag tror nog det löser sig med paddisen med, men det blir liksom lite meningslöst om jag inte avmaskar alla tre samtidigt.

Sötisarna!

Trean har hittat paddisen och svartvit under natten och delar nu bostad med dem bakom diskstället. Positivt är att trean är lite mer hanterbar, jag har fått klappa den på huvudet (den enda kroppsdel som syntes där den låg under paddisen) och då vågade även paddisen bli lite klappad på, visserligen med ett par väsningar som resultat.

Jajustja,

Glömde ju skriva att jag förutom att klappa på trean även har klappat på svartvit och paddisen ikväll. Återigen så att de låg våningssäng bakom diskstället och jag klappade på rygghållet på dem så att de inte såg min hand eftersom de hade huvudena åt ett annat håll. Otrolig skillnad på deras päls mot pälsen på lilla trean som inte har haft samma lyxrestaurang som syskonen den senaste veckan. Nu är Hill's Kitten-påsen slut, så E ska hjälpa mig att handla RC-kitten i morrn, då kommer jag lite billigare undan med uppfödarpris.

Trean infångad!

Mitt i det smärre kaos som uppstod när jag fick veta en halvtimme innan träning att det är fotboll på vallen ringde A och talade om att trean var infångad. När jag så småningom kom hem efter träning + tränarmöte så var det så dags att släppa in denna lilla trea i köket hos de andra minimonstren. Faktiskt så fick jag klappa på trean i transportburen, det verkar vara en nyfiken om än något reserverad krabat. Som bilden visar är detta minimonster svartvitt - modell mer svart och mindre vitt. Storleksmässigt klart mindre än de båda andra - frågan är om den senaste knappa veckans inomhusvistelse gjort denna skillnad eller om de skulle vara så olika ändå, det kan ju skilja en hel del inom en kull. Hittills verkar inte paddisen och svartvit ha tagit någon direkt notis om trean, som inte har gjort några upptäcktsresor över markplan ännu och därmed inte har träffat sina syskon som tagit sin tillflykt bakom diskstället (oj, så ovanligt... inte).

Dagens bildbombning - bild 3

Dagens bildbombning - bild 2

Dagens bildbombning - bild 1

Dagens bildbombning - textdelen

Dagens bildbevis. Kort sammanfattning: det går framåt! Även om minimonstren fortfarande flyr undan om det händer "läskiga saker", så är de klart mer i rörelse än för bara någon dag sedan. Oftare och oftare är de på olika ställen, istället för att som i början enbart agera "hoptejpade". Äter gör de med god aptit och lådan sköter de (pepparpeppartaiträ - petar mig i skallen) helt perfekt. I takt med att de blir tryggare så har de även kommit igång med att leka - senast alldeles nyss hörde jag ljudet av "nätbollen" med pinglan i. Funny och Boric har donerat sin (eller ja, jag har donerat deras) svartvita prasseltunnel till minisarna, få se om de kommer på vad man ska ha den till. (För husfridens skull så har jag då även köpt en ny prasseltunnel till maximegamonstren, i samma grålila läskiga färg som trevägstunneln. Den får dock vara undanpackad ett tag så känns den som något alldeles nytt och häftigt när den kommer fram igen.) Nu börjar det vara sovdags för tvåbeningen. Kvällens vaggvisa verkar bestå av "konsert mellan birmis i hallen och två minimonster i köket", Boric och minisarna pratar kattiska med varandra.

Båda överlistade två gånger om! :-)

Idag har jag "petat" på båda minimonstren utan explosion som påföljd. Att kalla det hela för att klappa är lite överdriget, därav petandet. De låg i "våningssäng" bakom diskstället och jag sträckte in armen bakvägen och rörde dem på ryggarna. Tror båda misstänkte det andra minimonstret eftersom de låg intill varandra och således var det ingen av dem som surade ihop på mig. :-)

Så har just paddisen för första gången ätit när jag är i köket. Den godsak som inte ens hon lyckades motstå min närvaro till trots var icas tunna skivor rökt kalkon. Väs-väs sa hon när handen kom i närheten för att ge några småbitar, men när bitarna väl låg framför henne så slukade hon dem kvickare än snabbt. Likaså gjorde svartvit, så nu kan vi konstatera att whiskasgodisarna är nerpetade ett steg på favoritskalan av kalkonen.

Lugnaste natten hittills

Alla delar av köket och dess inredning är på de platser där de är tänkta att vara, så minisarna verkar itne ha haft något behov av att riva köket denna natt. Det som däremot verkar ha hänt är en del lek, för pingisbollarna som mina maximegamonster har donerat till minisarna har varit i rörelse - t.ex. hittade jag nyss en av dem på blötmatsfatet. Jag var in i köket en stund lite tidigare i morse och denna gång vågade paddisen passera över hela diskbänken i sakta mak, även om hon fortfarande leker "platt" och skrider fram med magen tryckt mot bänken. Framsteg mot de tidigare ruscherna modell "undan, undan, utryckning pågår!"

Lek!!

Hörde ett jättespännande ljud från köket: ljudet av en "nätboll" i plast med en pingla i. Kikade in och såg svartvit i full karriär över diskhoarna på väg in bakom diskstället, så nyss nämnda svartvit är synnerligen misstänkt för att ha ägnat sig åt lek i säkert ett par sekunder!!! :-)

Paddisen i rörelse

Medan jag var i köket och rensade kattlådan tassade paddisen över hela diskbänken, från delen närmast dörren och in i tryggheten bakom diskstället. :-) Kul, eftersom hon har varit den försiktigaste när det gäller att röra sig i tvåbeningsnärvaro. Visserligen satt jag på golvet med ryggen emot henne, men ändå...

Jag har ett hemligt vapen!!!

Han heter Boric, det hemliga vapnet. Eftersom han har varit så nyfiken på vad som egentligen finns i köket så fick han följa med in dit i min famn. Han kikade sig omkring och minimonstren, svartvit på fönsterbrädan och paddisen bakom diskstället, kikade tillbaka. Så gick vi ut ur köket, jag och Boric varpå det blev ett himla pipande på de små. Boric satte sig utanför köksdörren och pratade tillbaka, en riktigt lång konversation hade de. När jag kikade in i köket igen hade svartvit avancerat ner från fönstret och över hela golvet, så den satt alldeles intill köksdörren. Paddisen hade tagit en promenad över diskbänken, från diskställssidan till delen närmast dörren. Hoppas att de fortsätter prata med varandra, Boric och minimonstren. Det tycker jag verkar bra för framtiden, eller hur det nu är tvättsåpareklamen säger... ;-)

Lugn natt

Inatt har det hänt ovanligt lite i mitt kök. Två brickor har hoppat ner på golvet och skvimpat ut vatten ur en vattenskål (som stod på en handduk och därmed slapp jag torka golv...) och därtill har krukan med slevar vält på diskbänken. I övrigt intet nytt - maten har det som vanligt varit åtgång på och lådan har de skött fint. Satt nyss i köket och läste ett tag - körde med högläsning för mig själv och framförallt svartvit var ganska nyfiken, men ingen av minimonstren vågade lämna sitt gömställe bakom diskstället. Känns som att de dag för dag blir mindre rädda och mer nyfikna, men att de av "gammal vana" fortsätter gömma sig. Jag längtar efter den dag när monstren är så hanterbara att det går att vaccinera dem så att jag sedan kan låta mina "stormonster" träffa dem. Framförallt Boric börjar vara riktigt nyfiken på vad som egentligen finns i köket och ställde sig sist jag var in dit och krafsade på dörren för att ta sig in han med.

Dagens bildbevis 2

Lilla paddisen valde tryggheten bakom diskstället (här dessutom stiligt kamouflerad av en skärbräda) när jag dök upp i köket för jag vet inte vilken gång i ordningen ikväll. När kameran kom i närheten passade hon dessutom på att väsa åt mig, för att säkerställa att jag vet min plats här i livet. (Enligt henne är det vilken plats som helst, så länge som den är riktigt långt iväg från henne...)

Lite kul är att det känns som att katterna är mindre livrädda och mer nyfikna än innan - även om de inte än i alla fall är helt lyckliga över den ovana situationen som innekatter...

Dagens bildbevis 1

Lilla svartvit ute på modig expotition (citat Nalle Puh), vågar vara på köksgolvet - i detta fall precis framför kylen - fast jag är i närheten. Några sekunder senare tog minimonstret ifråga sin tillflykt några decimeter iväg, intill ett av köksskåpen, mellan skåpet och toalådan. Det varierar något så väldeliga vem av minimonstren som vågar mest, men för tillfället är det nog ändå svartvit.

Språkförbistring...

HUR förklarar man lämpligen för en Funny att hennes middagsmat är lite indisponibel till följd av att ett minimonster lagt sig på span precis intill Funnys matskåp? Det är liksom lite lätt jätteolämpligt att försöka ta sig in i skåpet i fråga i ett sådant läge... För övrigt så vågar minisarna numera röra sig i köket även när jag är hemma och vaken, först var de båda i transportburen, nästa gång jag kom in i köket var båda i bortre hörnet av köket och ytterligare en gång senare så är nu paddisen bakom diskstället och svartvit som sagt intill Funnys matskåp, bredvid kylen.

Intet nytt bakom diskstället

Minimonstren verkar ha haft en ganska lugn dag. Köksinredningen ser på det stora hela ut som den gjorde när jag åkte till jobbet i morse, däremot har det återigen varit en hiskelig åtgång på kittenfodret (nästan så jag funderar på om Funny kan ta sig in dit på något hemligt sätt och hjälpa till med att äta, men jag antar att två minimonster äter en hel del på egen hand). "Bakom diskstället" är fortsatt den plats där de befinner sig när jag är hemma och rör mig omkring i lägenheten, framförallt när jag är i köket.

Piplisor och sirväsningar

Tjo vad det var livat i köket i nattas! Resultat: ena vattenskålen fick stora delar av sitt innehåll placerat bredvid sig. En kokbok och en kartong med tepåsar i fick hjälp att hoppa ner på golvet från en hylla. Matskålen återigen utvält - det verkar för övrigt som att minimonstren äter en hel del och de verkar synnerligen begåvade på mat-temat: det är kittenfodret som går åt. :-) Nu har jag säkrat upp med en handduk under varje vattenskål så att jag slipper torka golv mittinatten. Blev nämligen väckt av ett himlans pipande ett par gånger i natt och kikade då in i köket för att fråga vad som stod på - "inget alls, vi är statyer och totaaaaalt orörliga så länge du är här inne" svarade katternas blickar. Paddisen har varit bakom diskstället varje gång jag kikat in, svartvit var på fönsterbrädan sent igår kväll och i natt var den inne i toalådan, som visst blev populär meddetsamma. Båda minimonstren verkar ha blivit av med lite av den mest förstenande rädlsan, eftersom de har kommig på att man faktiskt kan väsa om jag vågar visa mig i närheten. Tack för det, liksom... Men på det storahela går det ju framåt - när det är tyst och stilla i lägenheten kan jag höra hur minisarna tassar omkring i köket och sedan, så fort jag börjar röra mig, så hör jag några springskuttdunspip och sedan är de bakom diskstället igen... Ingen ny bilduppdatering just nu, då morgonens bilder enbart visar "katter bakom diskställ" och sådana har vi ju redan sett.

Stoppa pressarna!!!

Svartvit åt nyss. Trots att jag var i köket, närmare bestämt bara någon meter iväg. Kattgodisar ("kittybits") från Whiskas (om katten själv får kväljas...) var det som skapade denna sensationella händelse. Paddisen nöjde sig med att kika ytterst fundersamt på sina godbitar - hon tänker då INTE nedlåta sig till att äta i en främmande tvåbenings närvaro...

Kassaboken, del 1

Vad kostar det då att ta hand om minimonster? Ja, jag tänkte försöka hålla lite koll på summorna då jag tycker att det är lite intressant att se var man till sist hamnar. Inte minst för att kunna visa på för folk att katter inte är så gratis som folk ofta tror. De katter man kan få för "en krona tassen" har ju sällan fått den omsorg som små som alla katter borde ha, för den omsorgen kostar en del pengar (trots att det inte är några dagisavgifter inräknade... ;-)) Såhär ser det ut såhär långt:

Receptavgift 70:-
Avmaskningsmedel 2 doser 114:-
Toalåda 149 :-
Sand 89:-

Vilket ger en summa på 422:-.

Dag 2; det nya gömstället

Minimonstren har idag avancerat, från nedanför elementet till diskbänken, mellan diskstället och väggen. De turas om med att vara överkatt och underkatt och ligger ibland åt det hållet de är åt på bilden och ibland vinkelrätt emot, då de istället spanar ut över diskbänken från bakom diskstället.

Vägen till minimonstrens dag 2 inomhus verkar ha varit händelserik; när jag kom in i köket i morse var det torrfoder över helahalva golvet, hushållspappersrullen och några servetter hade skaffat sig egna fötter och gått på promenad, samt att det var kattsand lite varstans. Minst en av minisarna kom redan under natten på vad toalådan är till för! :-) Så hörde jag vid ett par tillfällen under natten några intressanta pip som inte lät som varken Funny eller Boric. Det är de enda läten, undantaget några väsningar, som jag såhär långt har hört från minisarna.

Åkte efter jobbet på en liten "infoturné" för att samla info och shoppa saker. Först var jag till veterinären för att utreda hur hanterliga katterna måste vara för att man ska kunna vaccinera dem ("ja, det måste ju gå att hålla i dem"), vad veterinärbesiktning samt vaccinationer kostar (en himlans massa pengar) och klura ut hur man lämpligen avmaskar en katt man definitivt inte får in något i munnen på utan fara för det egna livet. Veterinären skrev ut ett recept på ett avmaskningsmedel som man häller med pipett mellan skulderbladen på katten, receptet är skrivet för 4 doser så det ska finnas sedan med om de sista två minisarna hittar in. Apoteket hade dock bara två doser hemma, så det blir en ny vända dit på lördag för då skulle de ha fått hem mer. Så blev det en tur till Djurmagazinet för att köpa in en riktig toalåda + sand. Lådan med takhuv (lika som de Funny & Boric har men blå underdel istället för svart) känns som en bra investering eftersom båda katterna gått på lådan i den lilla låda de haft sedan innan under dagen och de verkar därtill vara helt på det klara med att efter att man varit på lådan ska man gräva ordentligt, vilket innebär kattsand över helahalva köket.

Fortsättningen om monstrens första dag inne.

När E kom hit hade katterna lagt sig tillrätta under elementet, bakom transportburen och var inte alls inne på att riva lägenheten längre... Det där med att peta lite försiktigt testade både jag och E efter att jag kommit hem från jobbet, men det var då huvvaligen det värsta något av monstren varit med om någonsin, i alla fall på flera sekunder. Lilla svartvit blev ett 7x9 meter stort pälsmonster som väste åt alla håll och paddisen körde några race över diskbänken för att visa sitt missnöje. E hade med sig en halvfylld säck med kittenfoder som blev kvar efter bängelkullen i våras, så jag behöver inte ge mig till att handla bebismat riktigt meddetsamma, tack för det! :-) För övrigt skulle båda minimonstren behöva passera en dusch eller ett bad, de är lite lätt dammiga. Lilla svartvit som har på sig sina finaste vita strumpor har ju t.ex. fått dem att bli alldeles grå...

Det bor två monster i mitt kök!

Såhär är läget: mitt kök är invaderat av monster. Två stycken. Två SMÅ stycken. Helt enkelt två minimonster. För att göra ett förtydligande: minimonstren är två katter (givetvis...) som är utefödda och är infångade för att inte gå ett långt värre öde än en vistelse i mitt kök till mötes. Ute i den stora verkligheten finns två minimonster till och om och när de blir infångade kommer de ansluta till syskonskaran i mitt kök.

Paddisen ankom först, kl 06.19 i går morse ringde telefonen och talade om att katt är på väg. Den snabba varianten av kattsäkring av kök genomfördes med persienner ner (inte lätt att förstå att man inte ska försöka ta sig ut genom ett stängt fönster om man aldrig sett ett fönster förut men ser att det är ett utomhus utanför fönstret), mat- och vattenskålar fram samt en liten toalåda. Som trygghetspunkt ställde jag in den röda transportburen med en handduk i. (Meddelande från Funny: transportburar är läskiga, inte trygga!) Lillkissen var mäkta förvånad över livet när hon kom hit och var inte alls intresserad av att kliva ur buren som hon kördes hit i, så det blev "urhällning ur bur" på bästa veterinärbesöksmanér. Hon smet snabbt in bakom ena gardinen (under elementet och bakom transportburen, bra gömställe tyckte hon) och bestämde sig för att det var där hon skulle vara, om hon nu var tvungen att vara inomhus. (Meddelande från Funny och Boric: otroooligt oförskämt av mams att skaffa en inneboende utan att fråga oss - och framförallt utan att ge oss tillfälle att hälsa, vi är ju jättenyfikna på vad/vem/vilka det är som bor i vårat kök!)

Jag for iväg till jobbet och fick ett par timmar senare ett samtal från A om att nu var nästa minis infångad, så det blev tidig rast för mig och en vända hem för att släppa in svartvit. Svartvit hade levt om lite mer både i infångstburen och under transporten och fortsatte med det i mitt kök: full fart ut ur transporten och några tappra försök att hoppa ut genom fönstret (som ju både är stängt och har persiennen nerdragen...), varpå paddisen insåg att det var visst vild och galen man skulle vara och på nolltid placrade sig högst upp i gardinen... Resultat: nerplock av gardiner samt undanplock av allt från fönsterbrädan. Därtill ett telefonsamtal till E som fick order om att ägna dagen åt att sitta i mitt kök och se till att köket inte blir helt havererat.

(fortsättning följer, måste åka till jobbet nu...)