Funny på picnic i köket...

Åh, NU skulle jag verkligen ha haft kamera med mig in i köket... Bestämde mig för att testa om Boriceffekten fungerar även med Funny och serverade helt enkelt damen hennes middag i köket. Svartvits nyfikenhet vaknade till liv och lillkissen smöööööög saaaaaakta fram emot Funny som mumsade i sig sin mat med god aptit. När minimonstret var bara nån halvmeter iväg (eller snarare hade passerat oss och traskat lite till mot den stängda köksdörren) så blev Funny sådär jättespontant en Sir Väs vilket resulterade i att svartvit väste vilket resulterade i att Funny väste och samtidigt skulle ta sig ut genom den stängda dörren... Här var jag tvungen att röra mig för att öppna dörren och släppa ut Funny och då stack svartvit med svans modell flaskborste och väsningar som fick Funnys att blekna skuttandes till andra sidan köket medan Funny försökte pressa sig ut genom dörröppningen nästan innan jag ens öppnat dörren. Jaja, då vet jag att mina katter är ganska fega när det kommer till skarpt läge och att svartvit är övernyfiken av sig. :-)

Long time no see!

Det har varit en påfallande brist på nya bilduppdateringar här ett tag, så här kommer det desto fler... Vi börjar med en bild på paddisen som tycker att både jag och kameran ska fara dit pepparn växer - förutsatt att det är långt ifrån henne...

Nästa fotomodell är lilla trean som precis stängt gapet efter en väsning. Trean har glömt bort att han varit hanterbar och är just nu den som väser mest av dem alla...

Så svartvit som stolt visar upp sin egenhändigt skapade leksak - tillika min före detta hushållspappersrulle... Notera trean inne i hörnet, med de gula monsterögonen som speglar sig i golvet...

Svartvit, som varit den mest människofientliga av dem alla funderar på att bjuda in mig i leken. Eller kanske är det Boric som är den inbjudna - senast Boric var med in i köket så började svartvit leka med en leksaksmus (den syns nästan i stolsbensvirrvarret) på så vis att det var "peta peta" och sedan en blick mot oss, så "peta peta" och en till blick mot oss, följt av att svartvit tog upp musen i munnen och jonglerade lite för att sedan titta på oss igen... Ungefär då tröttnade Boric på att vara socialarbetare, klev ner ur min famn, gick fram till köksdörren och berättade att han minsann ville ut i resten av lägenheten... Han vill leka med minimonstren men är samtidigt väldigt fundersam på vad de är för några typer.

Såhär ser paddisen ut när hon inte väser... (ja, jag VET att det är en massa sand med på bilden, men monstren tycker faktiskt om att bygga i sandlådan och då blir det byggnadsrester lite varstans)

En till "trean goes platt"-bild... Lillkillen är inte helt övertygad om att det här med kameror och folk är med på hans gröna lista. Häftigt hur mycket som ändå har hänt på ett par veckor. Först var paddisen och svartvit matta och sträva i pälsen och redan efter en knapp vecka, när trean kom in, märktes det skillnad på de båda första. Framförallt jämfört med trean som då var den matta och sträva. Nu är de blanka, mjuka och fina allihop - säger jag som knappt har rört vid dem, men ändå! :-)

Detta har hänt:

Sammanfattningsuppdatering för de senaste dagarna.
* E har kikat på minimonstren och konstaterat att trean är en kille. Paddisen misstänks av färgtekniska skäl vara tjej medan svartvit ber samtliga inblandade fara till något mycket varmt ställe istället för att försöka peta på kissen i fråga.
* Trean är klappbar även utan handskar medan de båda andra hoppar ur skinnet när man försöker röra vid dem.
* Svartvit kan dock tänka sig att vara inblandad med Boric, då ett Boricbesök i köket häromdagen resulterade i att svartvit både kom gående emot mig och famn-katten Boric (notera gående, i motsats till svartvits vanliga sipprande rörelsemönster med folk i närheten) och dessutom spann på värsta motorsågsvis. Synd bara att svartvit tänker vara så omedgörlig när det gäller mänsklig kontakt, kunde jag bara få monstren avmaskade och vaccinerade kunde de få leka med Boric "på riktigt" sedan!
* I övrigt intet nytt i det väsande köket.

Kattklapparen!

Nu är minimonstren i alla fall rejält överlistade - jag har precis klappat dem alla, både länge och väl. Först skyddsutrustning på: långärmströja och tjockaste skinnhandskarna som finns i denna lägenhet. Så klappning av katter... Trean låg på fönsterbrädan och väste sådär klädsamt som den lärt sig av de båda andra, men att bli klappad var visst relativt ok, liksom att bli kliad under hakan. Svartvit och paddisen lekte våningssäng bakom diskstället (svartvit överst) och där fick jag ta "bakvägen" och klappa från andra hållet av diskstället. Även där ett gäng väsningar, men klappandet gick hyffsat med båda två. :-) Nu blir detta taktiken för ett tag så får vi se hur det utvecklar sig sedan. :-)

Var hälsad, tvåbening!

Såhär såg det ut i ena vattenskålen i köket i morse - minimonstrens välkomsthälsning till sin matpåfyllare...

Bildbombning - svartvit

Bildbombning - trean

Bildbombning - paddisen

Busmonster

Så länge jag inte är i rörelse här hemma är minimonstren nu som vilka kattungar som helst, leker och busar. Inatt blev jag väckt av skumma ljud som jag till sist insåg var just lekande minimonster - det for pingisbollar och pingelbollar över hela köket. Så snart jag kikar in leker de "fryyyys" och stelnar till på något av sina gömställen och nu har dessutom paddisen blivit en riktig väsare. Misstänker att hon surar ihop över att jag kommer in och avbryter leken...

Kattklappning! :-)

Idag har jag fått klappa två av monstren: paddisen och trean. Trean accepterar det hela ganska rakt av och gick också att lyfta när jag testade det, medan paddisen väser lite klädsamt när man rör henne. Svartvit har jag inte ens testat att röra, då den har varit på egen hand i stort sett alla gånger jag varit i köket idag och då är det lilla monstret lite extra surigt. Nu nyss när jag var in och hälsade dem gonatt så låg iofs paddisen och svartvit och spanade bakom transportburen, men då började båda väsa åt mig, så då var det inte riktigt läge att göra något annat än muta med kalkon. Någon av de små ligisterna har under kvällen bestämt sig för att matskålar, det är sådana som ska vara tomma, medan maten ska vara utspridd över hela köket. Så nu är de tillbaka där de var första dagarna, att de får äta direkt från golvet tills dess att det torrfoder de har spridit ut är slut. Måste fnura på hur jag ska få framförallt svartvit så hanterbar att jag kan avmaska dem, trean är det inga som helst problem med och jag tror nog det löser sig med paddisen med, men det blir liksom lite meningslöst om jag inte avmaskar alla tre samtidigt.

Sötisarna!

Trean har hittat paddisen och svartvit under natten och delar nu bostad med dem bakom diskstället. Positivt är att trean är lite mer hanterbar, jag har fått klappa den på huvudet (den enda kroppsdel som syntes där den låg under paddisen) och då vågade även paddisen bli lite klappad på, visserligen med ett par väsningar som resultat.

Jajustja,

Glömde ju skriva att jag förutom att klappa på trean även har klappat på svartvit och paddisen ikväll. Återigen så att de låg våningssäng bakom diskstället och jag klappade på rygghållet på dem så att de inte såg min hand eftersom de hade huvudena åt ett annat håll. Otrolig skillnad på deras päls mot pälsen på lilla trean som inte har haft samma lyxrestaurang som syskonen den senaste veckan. Nu är Hill's Kitten-påsen slut, så E ska hjälpa mig att handla RC-kitten i morrn, då kommer jag lite billigare undan med uppfödarpris.

Trean infångad!

Mitt i det smärre kaos som uppstod när jag fick veta en halvtimme innan träning att det är fotboll på vallen ringde A och talade om att trean var infångad. När jag så småningom kom hem efter träning + tränarmöte så var det så dags att släppa in denna lilla trea i köket hos de andra minimonstren. Faktiskt så fick jag klappa på trean i transportburen, det verkar vara en nyfiken om än något reserverad krabat. Som bilden visar är detta minimonster svartvitt - modell mer svart och mindre vitt. Storleksmässigt klart mindre än de båda andra - frågan är om den senaste knappa veckans inomhusvistelse gjort denna skillnad eller om de skulle vara så olika ändå, det kan ju skilja en hel del inom en kull. Hittills verkar inte paddisen och svartvit ha tagit någon direkt notis om trean, som inte har gjort några upptäcktsresor över markplan ännu och därmed inte har träffat sina syskon som tagit sin tillflykt bakom diskstället (oj, så ovanligt... inte).

Dagens bildbombning - bild 3

Dagens bildbombning - bild 2

Dagens bildbombning - bild 1

Dagens bildbombning - textdelen

Dagens bildbevis. Kort sammanfattning: det går framåt! Även om minimonstren fortfarande flyr undan om det händer "läskiga saker", så är de klart mer i rörelse än för bara någon dag sedan. Oftare och oftare är de på olika ställen, istället för att som i början enbart agera "hoptejpade". Äter gör de med god aptit och lådan sköter de (pepparpeppartaiträ - petar mig i skallen) helt perfekt. I takt med att de blir tryggare så har de även kommit igång med att leka - senast alldeles nyss hörde jag ljudet av "nätbollen" med pinglan i. Funny och Boric har donerat sin (eller ja, jag har donerat deras) svartvita prasseltunnel till minisarna, få se om de kommer på vad man ska ha den till. (För husfridens skull så har jag då även köpt en ny prasseltunnel till maximegamonstren, i samma grålila läskiga färg som trevägstunneln. Den får dock vara undanpackad ett tag så känns den som något alldeles nytt och häftigt när den kommer fram igen.) Nu börjar det vara sovdags för tvåbeningen. Kvällens vaggvisa verkar bestå av "konsert mellan birmis i hallen och två minimonster i köket", Boric och minisarna pratar kattiska med varandra.

Båda överlistade två gånger om! :-)

Idag har jag "petat" på båda minimonstren utan explosion som påföljd. Att kalla det hela för att klappa är lite överdriget, därav petandet. De låg i "våningssäng" bakom diskstället och jag sträckte in armen bakvägen och rörde dem på ryggarna. Tror båda misstänkte det andra minimonstret eftersom de låg intill varandra och således var det ingen av dem som surade ihop på mig. :-)

Så har just paddisen för första gången ätit när jag är i köket. Den godsak som inte ens hon lyckades motstå min närvaro till trots var icas tunna skivor rökt kalkon. Väs-väs sa hon när handen kom i närheten för att ge några småbitar, men när bitarna väl låg framför henne så slukade hon dem kvickare än snabbt. Likaså gjorde svartvit, så nu kan vi konstatera att whiskasgodisarna är nerpetade ett steg på favoritskalan av kalkonen.

Lugnaste natten hittills

Alla delar av köket och dess inredning är på de platser där de är tänkta att vara, så minisarna verkar itne ha haft något behov av att riva köket denna natt. Det som däremot verkar ha hänt är en del lek, för pingisbollarna som mina maximegamonster har donerat till minisarna har varit i rörelse - t.ex. hittade jag nyss en av dem på blötmatsfatet. Jag var in i köket en stund lite tidigare i morse och denna gång vågade paddisen passera över hela diskbänken i sakta mak, även om hon fortfarande leker "platt" och skrider fram med magen tryckt mot bänken. Framsteg mot de tidigare ruscherna modell "undan, undan, utryckning pågår!"

Lek!!

Hörde ett jättespännande ljud från köket: ljudet av en "nätboll" i plast med en pingla i. Kikade in och såg svartvit i full karriär över diskhoarna på väg in bakom diskstället, så nyss nämnda svartvit är synnerligen misstänkt för att ha ägnat sig åt lek i säkert ett par sekunder!!! :-)

Paddisen i rörelse

Medan jag var i köket och rensade kattlådan tassade paddisen över hela diskbänken, från delen närmast dörren och in i tryggheten bakom diskstället. :-) Kul, eftersom hon har varit den försiktigaste när det gäller att röra sig i tvåbeningsnärvaro. Visserligen satt jag på golvet med ryggen emot henne, men ändå...